Utdrag ur Nanowrimo:andet

”…Jag har inte duschat på tre dagar, håret fortfarande lockigt sedan fredagskvällens frisyr och problemhyn lyser. Vanligtvis försöker jag undvika att se mig i spegeln, lite som en vampyr. Men inte nu. Jag förstår inte. Pausar och tittar upp, mot spegeln igen. Jag ler och blinkar med vänster öga åt mig själv. Jo för tusan, kan inte neka det: jag gillar vad jag ser. Det är mina ögon som gör det, tror jag. Blicken jag ger och återfår, den talar till mig. Det är som om den säger: allt är bra, du duger precis som du är så njut av livet i denna stund. Och jag är nöjd! Känner mig fullständigt tillfreds. Självklart finns det en hel del jag önskar, som jag drömmer om, men så skall det väl vara; man måste få ha drömmar. Drömmar, både sådana som man kan uppnå och sådana som man aldrig kommer upp till. Det viktiga är att man har dem, man får aldrig sluta drömma, det vore samma som att ge upp och sluta leva.

 

Jag förstår inte, allting känns så avigt men samtidigt så rätt. Fulländat liksom, på något sätt, och det är verkligen inte så som det brukar kännas. Jag är inte komplett. Jag har mycket kvar att göra, så mycket att förbättra, att förstå och att uppleva. Det förstår jag nu, även om jag egentligen vetat det förut men jag har aldrig erfarit den här känslan, inte förstått det, inte till fullo, förrän nu tror jag.  Och det känns bra, för det är precis som det skall vara. Fulländat icke-komplett, måhända en paradox. En missförstådd galning och nöjd med det.”

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Skribblingar

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s