Medicin

Vad hände egentligen då jag började äta medicinen med stort P? Jag höll på att drivas till vanvett av min akne, att ha böld ovanpå böld värkte något olidligt. Kunde inte heller sova på rygg av smärtan. Efter att ha ätit antibiotika i två år utan nämnvärd effekt, förutom att ämnena lagt sig så djupt i min benmärg att de än idag finns kvar, tog jag ännu ett steg..

Då jag nu blickar bakåt till mitt artonåriga jag, kan jag inte annat än undra vad som allt förändrades med mig. Flera av åren är en enda grötig dimma, med endast få tydligare punkter.

Hur många dagar försummades i denna gråa, förslöade form? Svaret skrämmer mig. När började jag tvivla på mig själv och mina beslut? Linjen är flytande, har svårt att få grepp om tiden. Och kanske viktigast: hur påverkar detta mig idag?

Ju längre det går sedan jag slutade med medicinen, desto klarare och tydligare ser jag effekten av den. Dessutom är jag nästan säker på att den ännu, om än mycket svagt, påverkar mig. Om inte annat så genom det den gjorde åt mig i alla dessa år.

Det är kanske därför jag ligger vaken nu och funderar på det också. För att jag har börjat tänka liknande tankar och återuppleva känslor som jag inte gjort sedan tiden innan medicinen och jag förundras över att jag däremellan glömt dessa tankar.

Värt att fundera vidare på..

Annonser

1 kommentar

Filed under Funderingar, Nattliga bekännelser

One response to “Medicin

  1. Pingback: Tvivel « Madness

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s