Möjligen det bästa hittills

Pusslet.

Känslan av att plötsligt få ett tusenbitarspussel uthällt framför dig. Du slås ner och då du väl lyfter huvudet blir du stirrande på den kaotiska högen av bitar, nästan hypnotiserad. Hypnosen bryts delvis då du börjar röra på dig, svänger alla bitar med bilden uppåt och sorterar ut kantbitarna. Med kantbitarna bygger du ganska enkelt och fort upp ramen, gränserna för pusslet.

Men sen sitter du där, stirrande på ramen. Vad är nästa steg? Du kanske plockar upp pussellådans lock och betraktar det: det är alltså det här som pusslet skall bli. Blicken går från locket till pusselbitarna och tillbaka och du undrar tyst för dig själv om allt det här någonsin kommer att gå ihop.

Segt och sakta går du igenom bitarna, jämför dem och försöker hitta deras plats, försöker kombinera dem med varandra. Denna tunga process tar länge och ofta är det bara lättare att strunta i pusslet för en litet längre tid. Det viktiga är att inte ge upp, att återvända till pusslet och blicka över bitarna gång på gång, i hopp om att kanske hitta en som passar.

Och så händer det! Du lyfter upp en av bitarna, vrider och vänder den i handen några gånger tills du plötsligt inser att detta är biten du letat efter. Detta är biten som löser pusslet! Visst, det finns massor av bitar kvar men du ser hur pusslet hänger ihop och hur de resterande bitarna skall läggas. Känslan av klarhet är obeskrivlig.

Fan vad jag är bra!

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Funderingar, Skribblingar

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s