Tove100-bloggmarathon!

Jag måste få bekänna en av mina litteraturvetenskapliga synder.

Det tog mig 21 år innan jag läste min första bok av Tove Jansson, åtminstone som jag minns klart och tydligt. Jag kan inte ens säga varför det räckte så länge.

Dock kan jag exakt säga när och varför jag gjorde min Tove-debutDet har jag kursen ”Introduktion till Litteraturvetenskap” att tacka för, som så många studenter före mig. För då skulle den första essän i mitt dåvarande biämne skrivas. Ni som har läst Litt.vet. vid Åbo Akademi vet troligtvis omedelbart vilken essä jag talar om. Den stora klassikern: Pappan och havet.

Vid biblioteksbesöket fick jag den första tankeställaren. Jag ville låna verket, kollade upp siffrorna men hittade inget i hyllan. Inte en endaste bok av Jansson. Dubbelkollade sifferkombinationen och jo, jag borde ha stått vid rätt hylla. Frågade personalen och fick svaret: ”Barnavdelningen”. Riktigt nog hade den hyllan samma siffror. Förundrad vandrade jag hem; varför var alla Janssons böcker kategoriserade som barnböcker?

Väl nerbäddad under filten i soffan slog nästa överraskning till: sträckläsningen. För en som tillbringat en stor del av sin uppväxt i skärgården var igenkänningsfaktorn hög. Samtidigt var karaktärernas interaktion och deras individuella utveckling genom historien fascinerande. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Det var fullständigt omöjligt. Då jag till sist svängde fast bakpärmen satt jag handfallen. Hur kunde en berättelse vara så fantastisk, att den passade alla åldrar? Att den gav alla läsare någonting att tänka på?

Sist var ju själva essä-skrivandet kvar, vilket gick varken strålande eller felfritt. Knappt dugligt. Fast, det var väl därför vi skulle skriva essän: för att få öva, ifrågasätta och utvecklas. Jag vågar däremot hävda att jag lärde mig mer av verket än av essäskrivandet, just den gången. Idag är det inte det jag tog upp i essän som jag minns. Det är Toves berättelse som stannat hos mig.

Tack för att jag har fått bikta mig. Som bot håller jag precis på att läsa Sommarboken, passande nog på en ö.

tove100

Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora,Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä,Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Annonser

9 kommentarer

Filed under Allmänt rådd, Skrivande

9 responses to “Tove100-bloggmarathon!

  1. Hennes berättelser är verkligen fantastiska och lever sig kvar inom oss!

    • Minst sagt! Tror bestämt jag skall gå igenom storasysters bokhylla, vet att hon borde ha de flesta muminböckerna. Det är dock givande att också läsa annat av Tove och få många nya insikter!

  2. Pingback: Bloggmarathonet – kväll | Bokbabbel

  3. Haha, fint att essän fick vara med på ett hörn iaf!

  4. Det låter egentligen trevligt att läsa litteraturvetenskap!

  5. Spännande, menar du att de har ett återkommande essätema på littvet i Åbo? Jag undrar om Hfors har nåt liknande, inte vad jag minns i alla fall, men det är ju ett tag sen nu.

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s