Monthly Archives: oktober 2015

Ork

Äntligen har jag ätit hela kuren penicillin, nu hoppas jag bara att borrelian gett med sig under loppet.

Lite avigt har det ibland varit då jag inte har kunnat säga om det jag genomgått är borrelians symptom eller bieffekterna av medicinen. Trötthet men svårt att somna. Orkeslöshet i kombination med rastlöshet. Illamående, på gränsen till kräkning. Samtidigt som kallsvetten bryter ut kommer idéerna smygande. Tankar som antagligen besöker de flesta som tvingas stanna upp och plötsligt har tid att fundersamt sitta hemma hela dagen.

Jag hade ändå turen att inte alla fjorton dagar såg ut som ovan. Det var en sammanfattning av de två veckorna. Nu börjar det sakta men säkert kännas som om orken återvänder, på fler än ett sätt. Så det har inte varit förgäves.

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt rådd

I valet och kvalet

Igår kväll var det val på holmen. Kommunal- och lagtingsval. Själv hade jag bara rösträtt i det förstnämnda.

Centern stod stilla medan Liberalerna och Moderaterna ökade med ett mandat var. Socialdemokraterna, Obundna och Ålands Framtid backade alla ett mandat. Hållbart Initiativ, nygrundade som de är, fick tyvärr inget mandat. Nästan lika nygrundade är Åländsk Demokrati, som lyckades sno ett mandat. Inget av detta förvånar mig egentligen.

Det gör mig däremot otroligt ledsen att det fanns exakt 500 personer som röstade på ÅD, som är ett främlingsfientligt parti, i lagtingsvalet. 500 myndiga, vuxna människor, utav alla 14338 individer som röstade. Det räckte för att få in Stephan Toivonen i lagtinget. Han kommer också att sitta i kommunfullmäktige. Jag vet att Avpixlat var med på valvakan, för att följa med ovan nämnda person och partiet. Det säger en hel del.

Det som återstår att se är hur resten av lagtingsledamöterna kommer att reagera. Åtminstone kommer det inte att bli lätt att få igenom nåt desto större i kommunfullmäktige, där Socialdemokraterna är starkast. Majoriteten av de invalda sossarna är kvinnor, både i lagtinget och i kommunfullmäktige. Så, detta kan bli fyra riktigt intressanta år.

Lämna en kommentar

Filed under Politik

Typiskt

Det tog inte länge innan jag var tvungen att landa igen. Bara några timmar efter att jag skrev senaste inlägg så kollade jag till sist min vänstra sida, som svidit svagt till och från hela dagen. Fick en smärre chock då jag såg utslaget som var lika stort som min handflata.

Jag misstänkte att jag visste vad det var och for till sjukhuset igår. Läkaren visslade till då jag visade utslaget. Så, nu vet jag hur borrelia kan se ut.

IMG_20151011_184852
Och nu vet ni också.

Antar att detta bara bevisar att allting gott även har en ond sida. Lyckligtvis behöver jag bara popsa penicillin i 14 dagar och det är nog friluftslivet värt.

2 kommentarer

Filed under Allmänt rådd

Ett litet steg

Det känns udda att skriva här. Det är konstigt.

Jag vet egentligen inte om jag vågar berätta detta. Men just nu måste jag skriva.

För inte så länge sedan var det mitt skrivande här som motiverade mig till det mesta. Jag var trött redan då. Bloggen fick mig att orka, gjorde att jag glömde känna mig instängd och gjorde så’t jag kunde andas. Det förändrades då jag flyttade från Åbo.

Första tiden på ön var ett stumt och ljudlöst helvete. Inte på grund av ön i sig eller människorna här, de gillar jag. Men mitt jobb brände slut mig. På sätt och vis visste jag det men jag visste också att jag härefter måste klara mig utan studiestöd och arbetskontraktet var begränsat. Så jag slet. Jag slet mig i stycken.

Jobbet slutade inte en dag för tidigt. Det enda jag orkade var att kura ihop mitt flådda jag till en boll och bara ligga stilla. Tidvis stiga upp, äta, prata nonsens, kanske titta på TV, lägga sig igen. Bloggen och skrivandet kom inte ens på tanke.

Med stöd blev det bättre med tiden. Jag orkade ut i skogen på vandringar, där få eller inga andra människor fanns. Det väckte en gammal eld i mig, det påminde mig om det som en gång varit jag. Det jag som var för länge, länge sen. Det jag som efter många år blev kastat åt sidan för att min dåvarande partner förminskade det tills det försvann. Jaget glömde bort sig själv. Jaget glömde längtan efter att vara ute och välbehaget av att inte vara instängd.

Det glömda jaget har sakta kommit tillbaka för varje eld jag tänt under mina skogsvandringar, varje natt jag suttit på ett berg och tittat på stjärnorna, varje andetag i frihet. Jag lyssnade. Förståelsen, kännedomen och känslan återvände.

På det viset har jag kommit fram till idag. En dag i taget. Jag vandrar. Jag andas. Men jag saknar skrivandet. Jag saknar att använda min röst, att tala. Därför vill jag få ut allt detta, annars skulle jag inte kunna fortsätta skriva här.

Alternativet skulle vara att avsluta bloggen och det ser jag inte som ett alternativ, inte efter allt vad den och ni har gett mig.

2 kommentarer

Filed under Funderingar, Skrivande