30.10.XIII

Skriva, skriva skräck.

Borde läsa en gradu.

Vill frysa tiden.

Scheman och (o)tur?

Plötsligt händer det som en gått och väntat på: nästa månads arbetsschema dimper ner i inboxen.

Alla turer passar ypperligt, åtminstone för min del. Väntar nu på att de andra två kvällsarna ska svara och ge sitt utlåtande. Så lite måste jag ännu vänta men sen, sen ska jag försöka reservera tid till tatueraren under den längsta ledigheten. Har redan varit i kontakt med henne och frågat om hon vill ta sin an att fortsätta på mina korpar. Längtar efter att ge en kompis åt Hugin.

Om schemat håller så kan jag också planera mitt NaNoWriMo:ande bättre, vilket sku vara skönt. Tror nämligen att jag behöver konkreta strukturer för att det verkligen skall bli till nåt, vet hur det gick ifjol.. Nåja, nu ska jag fortsätta att bunkra upp och preppa inför kvällens skrivkurs.

Tillbaka

Sådär, nu är jag tillbaka i Turgundulu men har inte riktigt hunnit ”landa” ännu. Det lär ta ytterligare några dagar. Jag hann inte ens närapå träffa alla jag sku ha velat och de härliga människorna jag såg, såg jag allt för kort stund. Så blir det lätt då en har enbart 48 timmar på sig.

Nu kallar verkligheten igen med jobb, skrivande och gradutankar. Håhhåh..

Nåja, det var skönt så länge det varade och det finns mycket spännande att se fram emot denna vecka.

Bortrest

I skrivande stund knackar jag på tangenterna med en hand och håller hårt i en stor kaffemugg med den andra. Äntligen är det dags att resa igen, även om det inte blir längre än till Fredens öar. Insåg att det är två månader sen senast och det är egentligen på tok för länge att vara ifrån vänner.

Under helgen är det Bastun som gäller. Är någon förvånad? Nej. Denna gång är det rikssvenska Horisont som har keikka.

Först måste jag dock ta mig till holmen, kan inte annat än älska färjorna. Not. Önskar jag kunde uppfinna nåt simplare, typ teleportation eller förvandla mig till en hök och flyga över, sådär som jag kan i skrivandet. Men nej, nu ska det åkas äkta hederlig båt. Jippie!

NaNoWriMo-rush

För några dagar sedan kom jag att tänka på NaNoWriMo, National Novel Writing Month, så jag loggade in och kollade läget. Aderton meddelanden väntade på mig och den absurda längtan att få stresskriva väcktes igen.

Tydligen var jag inte ensam om att börja peppa inför nästa månad, för igår snackades det en hel del NaNoWriMo med skrivgänget. Vissa var rutinerade, visste vad det handlade om och såg fram emot det lika mycket som jag.  Andra hade aldrig hört om det hela men övertygades rätt fort att komma med och pröva på.

Nu var jag precis inne på hemsidan och redigerade vissa uppgifter. Lade till en arbetstitel och genre. Nu är det bestämt. I år tänkte jag inte försöka tvinga mig att skriva det jag trodde att jag borde skriva. I år tänker jag skriva det jag vill skriva, det jag helst vill läsa: Fantasy.

Skriver du också i år? Lägg gärna till mig som skrivkompis, jag går under namnet madmalinskij. Ju fler vi är, desto roligare blir det.

He’eh..

Skakar långsamt på huvudet och frågar ett högt varför? En del av mig vill släppa taget och skriva om något nytt, någon annan berättelse. Försökte i flera år att göra just det, bara byta inriktning men det visade sig inte vara sådär ”bara”.

Resultatet är att jag sitter och rotar i gamla texter, ögnar igenom den ena filen efter den andra och bläddrar i häftena.

Hittar ett antal bilder, som väcker många frågor. Frågor och en evinnerlig lust att skriva/rita om, ändra koncept och lägga till detaljer. Just nu gäller skrivandet, det här är egentligen bara en avskrivning som förhoppningsvis fyller sin funktion. Är inte klokare imorgon men fråga då.

Beklädnad

Idag har jag inte skrivit nåt, fastän jag väl egentligen borde ha gjort det. Men för att sitta vid datorn och skriva så behöver man något att sitta på och däri ligger dagens förhinder;  arbetsstolen har  fått en välbehövlig remake. En omklädnad jag i princip har tänkt på och skjutit upp i snart fyra år..

Bedöm själva:

Före.. Och utan filten jag haft omkring den för att dölja slitmärkena.

Och efter. Skymningen förvränger dock tygets färg en aning.

Sådär, nu kan jag slå mig ner och ta upp skrivandet igen.

Fylla bokhylla, del tre.

Törst och hunger.

”Jag är dränerad på liv. I en tunn, skör tråd som sitter fast någonstans i mitt inre hänger Dödsmakterna och dinglar. Rädslan. Tröttheten. Det är det som har drivit mig hit. Jag har tappat bort mig själv men jag har kommit hit för att kunna leva. Eller för att kunna dö.” – Jessica Kolterjahn

”Det jag berättar nu kommer du att glömma.
Det jag berättar nu, älskling, kommer att försvinna, rinna bort, blekna snabbare än du någonsin anar. För detta skall du glömma.
Jag är Jorunn. Själfhämnd.” – Hannele Mikaela Taivassalo

Vill kasta mig över dessa men vet att jag har en hel del annat som egentligen står före på ”borde-läsa”-listan. Suck..

Stormen efter lugnet?

Efter en lugn helg bestående av jobb, läsande och spelande är det dags att kavla upp ärmarna.

Första deadlinen för skräckskrivandet är denna veckas fredag, då skall en preliminär text lämnas in. Så nu är det absolut dags att få fram hela historien som jag suttit och mediterat på, sakta skissat upp i skallen. Undrar om det är tillräckligt lugnt på jobbet ikväll för att sitta och skriva?

Keep on rocking

Wow! Har det verkligen gått ett år redan? Idag är det nämligen andra gången som Internationella flickdagen firas.

För ett år sedan berättade jag här litet mer om dagen och hur jag valde att uppmärksamma den. Idag har jag följt upp samma tanke och klätt mig i gurlesque anda, precis som ifjol. Samtidigt har väldigt mycket hänt under året som gått; det är med glädje och stolthet som jag blickar bakåt.

Så, för att fullfölja det jag ämnar att bli en tradition: här är dagens gurlesque-outfit.

Färger!!

Tycker att armbandet jag gjorde hos Regnbågsfyren (under Kulturnatten) lämpade sig ypperligt idag, så himla fantastiskt! Passar även på att använda mitt allra första halsband: en nallebjörn.

Suddigt rött kaos

Keep on rocking it, girl!

Fylla bokhylla, del 2

Fortsätter på temat med att fylla min bokhylla.  Igår besökte jag  Satu & Ludvig med en liter glass och fick kladdkaka samt böcker i utbyte (+ en massa tuggmärken i händerna).

Idag fortsatte Satu och jag med att gå till Akademens ”Fel-i-huvu-dagarna”, där vi hittade en hel del intressant.

Passade på när en nu ändå kunde få två Nobel-verk för 9 €..

En ny som jag vill ge en chans åt och en klassiker jag länge velat ha.

Som vanligt så fick vi båda begränsa oss och inte köpa hem halva butiken. Pluspoäng till killarna som högljutt tänkte köpa Murakami med motiveringen ”nu när han strax vinner”. Tyvärr krossade vi deras illusion rätt kvickt och visade dem istället vägentill Munros böcker, en liten bit bort.

Snart..

Om ungefär en och en halv timme är det dags: Nobelpriset i Litteratur delas ut och hysterin börjar.

Jag måste dock erkänna att jag sällan läser Nobellitteratur men ändå är det lite pirrigt varje år. Och oftast blir jag besviken. Därför läser jag inte Nobellitteratur.

Hoppas, hoppas, hoppas att det i år skulle vara en kvinnlig författare. Speciellt då det finns många bra kandidater, så som Oates och Atwood.

9.10.XIII

Att stanna, tänka

hur allting har förändrats

men ändå inte.

Strövtåg

För ibland behöver en se, höra och uppleva istället för att skriva. (Klicka på bilderna för att göra dem större)

Uppdrag: fylla bokhyllan

Ibland känns det som om mitt livsuppdrag är att fylla på den redan överfulla bokhyllan. Senaste tillägget är: 

4.10.XIII

Vita skosnören,

vita hängslar, bär han där.

Får mig att se rött.

Reklam på WP

Hej kära läsare!

Tydligen har WordPress börjat med reklamer, de trycker in dem typ i slutet på ett inlägg eller liknande. Dessa reklamer ska dock inte synnas för själva bloggaren. Vad meningen med det är vet jag inte, jag skulle hemskt gärna veta vad de gör reklam för om de gör det på min blogg.

Så, här kommer du in i spelet: har du sett reklam på min blogg? Ifall ja: vad?

Pepp till tyyysen

Ibland är det fascinerande hur en positiv grej leder till en annan. Sitter lite förbryllad på golvet i rummet och undrar hur detta började.

Igår var det dags för den andra träffen i Kreativt skrivande. Medan jag gick dit hoppades jag på att texten jag lämnat in dagen innan var tillräckligt. Det tanken försvann illa kvickt då Mia berättade helt fantastiskt goda nyheter: del två har blivit antagen!

Därefter hann jag knappt reagera på att Mia tyckte vi skulle gå igenom min text, först av alla. Jag läste upp den högt och insåg att det kanske hade varit bra att läsa den några gånger efter att jag skrivit den men annars flöt det på. Sedan var det dags att bli ännu mer överraskad: aldrig hade jag tänkt att mina kurskamrater skulle vilja diskutera en ynka sida jag skrivit till den grad som de gjorde. Otroligt givande att bara sitta och lyssna på vad de sade, eftersom jag inte fick prata, och se hur de reagerade på texten. Att inse att texten lyckats förmedla det jag tänkt. Att de märkte ordlekar. Att de snappade upp viktiga detaljer. Så otroligt oslagbar känsla! Stort tack skall de alla ha och jag hoppas på att kunna ge dem lika konstruktiv feedback.

Idag har känslan bara fortsatt. Skulle titta in en snabb sväng på kursbibban och få info om kvällskiften där. Det slutade med att jag först en timme senare gick därifrån, efter att ha pratat med kollegorna om både ditt och datt. Peppande att veta att två bibliotek vill ha en.

Väl hemma redde jag upp hela rummet för att kunna ta itu med ett projekt som är närapå lika gammalt som mitt skrivprojekt: ringbrynjan. Verner-dockan blev lätt omklädd med bh och ger nu en betydligt mer korrekt bild av hur jag ska göra för att arbeta vidare.

Chain-male?

Utöver allt detta super kommer min tidvis inneboende kompis till Turgundulu ikväll OCH författarkvällarna börjar! Hur fantastiskt är inte allt det?

P.S. Satu & Mäps, det där gör vi om nåt tag. D.S.

Äntligen författarkvällar!

Tänk vad tiden går fort ibland. Ibland, det vill säga: då en inte väntar på att någonting särskilt skall hända. Men sen plötsligt händer det, en lång väntan till trots; det är igen dags för Författarkvällarna på Gamla Rådhuset!

Till alla som har möjlighet att delta, ens en av gångerna, vill jag bara säga: gör det. Kom med och lyssna, det händer ofta att en inser saker som en inte tidigare har tänkt på.

Balans

Två dagar av skriva, skriva, skriva. En dag att pusta ut. Idag läsa, läsa, läsa.

Just nu känns det ganska välbalanserat, om jag får säga det själv. Omväxlingen gör gott. Jag tror nämligen det är väldigt viktigt att vara en aktiv läsare om en vill vara en aktiv skribent.

Ikväll blir det diskussioner om det lästa och förhoppningvis mer skrivande. Varför går tiden långsamt då man väntar?